Det där med att säga nej...
Jag har aldrig haft svårt för att säga nej till saker som jag inte vill göra, detta kan iof. bero på min underbara fantasi som förser mig med de mest otroliga (läs: über-mega-super-duper-otroliga, med krydd) undanflykterna någonsin. There was a time när jag alltid hade så svårt för att säga ja att jag tillslut ringde en vän, for real. Jag fick nog när det var så illa att jag började mumla något om "min grannes katt som faktiskt åt upp min lillasysters groda igår..." när ngn kille som jag egentligen verkligen ville ha sex med började knäppa upp mina byxor, gentlemän som de flesta killar faktiskt är i vårt avlånga land accepterade han detta och sa lugnt att han absolut inte ville pressa mig. Så där stod jag (låg jag) kåt som fan och kunde inte säga ja trots att till och med mitt hjärta verkligen ville ha honom i mig.
Det hela slutade med att jag smsade min bästis och bad henne ringa illa kvickt för ett snabbt terapisamtal i badrummets tysta vrå. Där och då lärde hon mig att säga ja till trevliga stunder som erbjuds oss men som vi allt för ofta blundar för.
Lär inte unga flickor att säga nej, lär dom att säga ja till njutning!
-det finns inga slampor det finns bara tråkiga pretton...
